johannak

Jag ligger raklång i soffan och tänker på det här med komplimanger.
Vi ger allt för sällan komplimanger till dom vi inte eller knappt känner.
Tänk på senast du fick en komplimang av en helt okänd människa, sådär så man bli alldeles paff och stum. Det kommer från ett så oväntat håll att du nästan vill nypa dig i armen.
Jag tycker vi borde bli bättre på att ge komplimanger. Dom behöver inte malas hit och dit.. Men ett "vad fin du var i håret" till snabbköpskassörskan, eller "vad gott du luktar" till personen framför dig i bussen, eller varför inte "du verkar vara en snäll människa för du har så snälla ögon" till den kaffedrickande personen intill dig på fiket. Tänk om du var någon av dessa personer, skulle inte du då bli paff men också otroligt glad?
Ett sådant oväntat upphov till glädje. Som faktiskt kan göra ens dag.

Jag kom att tänka på en kvinna jag mötte nyligen som gjorde mig glad. Efter bara några meningar till varandra så sa hon till mig hur mycket hon gillade mig som person, hon tyckte det kändes så bra att vara i min närhet och hon fick ett sånt himla bra intryck av mig. Jag fick också höra av en annan tjej som kände denna kvinna att hon hade blivit så himla glad av att träffa mig.
Sånt värmer.

Sen kom jag att tänka på en händelse för några år sedan då jag jobbade i en butik på Kärnan i Östersund. Min syster jobbade i butiken intill så jag skulle gå in till henne för något ärende eller bara säga hej. Jag står och väntar en bit bort tills hon gjort klart med sina kunder då en äldre kvinna, sisådär 78-års ålder, kommer fram till mig och frågar om hjälp. Hon trodde att jag jobbade i butiken för att jag hade en namnskylt. Jag svarar vänligt att jag inte jobbar där och vi skrattar för missförståndet. Sen tittar hon på mig och säger "jag måste bra få säga: vad himla vacker du är. Det är sällan man ser sådana klassiska skönheter nuförtiden. Jag ville bara att du skulle veta det" och så lägger hon till att vi allt för sällan ger komplimanger till folk. Jag visste knappt vad jag skulle säga, jag blev väldigt rörd och glad.
Sen sa hon att jag skulle ha det så bra och jag sa detsamma, sen skildes vi åt.
Det där gjorde verkligen min dag.
Och det är precis det jag menar. Gör varandras dag.