johannak

.. Är en helt underbar människa. Jag älskar henne. Jag älskar mina pappa otroligt mycket också. Men just nu tänkte jag tillägna detta inlägg till min mamma. Att hon än en gång idag bevisar att hon har ett stort hjärta och inte skiljer på folk.

Jag mötte upp min mamma, som heter Agneta, på stan i det härliga vädret. Där kom hon och log och sken likt en andra sol i vårat universum. Vi spatserade vidare och mötte upp Sara för att kika i lite affärer. Mamma köpte två stycket blommhängare åt mig och ett fint tårtfat åt Sara. Sen köpte vi sallad på Take away och satte oss i solen vid Rådhuset. Efter vi hade ätit färdigt så såg vi en kille i typ 30-års åldern som kom närmre och kikade omkring oss. Han letade efter pantburkar. Många hade nog undvikit honom i den situationen, men mamma, min älskade mamma, sa vänligt att han gärna fick ta våra pantburkar som var urdruckna. Många hade nog sutiit tysta.
Efter att han hade gått och tackat oss så kom det en äldre man, en A-lagare mot oss. Och såklart började han att prata och slöddra om ditt och datt. Mest om sin dotter. Och sitt besök hos frälsningsarmén. Och om sin fru som tog livet av sig. Och som sagt, många låtsas som ingenting när en A-lagare går förbi. Liksom kikar åt motsatt håll. Eller reser sig upp och kilar raskt iväg. Men mamma, min älskade mamma, började prata med honom som om han var en gammal bekant. Inte avvisande. Inte snäsigt. Utan trevlig, varm och intresserad.

Det är min mamma. Hon skiljer inte på människor som är goda i sitt ursprung. Hon har ett stort och gott hjärta som hon gärna delar med sig av. Den andre mannen sa "vilka fina döttrar du har". "Tack" svarade mamma och log "jag vet". "Det är ditt fel att dom är så fina" sa han då och skrattade så han nästan la sig på backen. "Ja det hoppas jag" sa mamma och tittade på mig och Sara och log så varmt som bara hon kan.