johannak

Jag ligger raklång i soffan och tänker på det här med komplimanger.
Vi ger allt för sällan komplimanger till dom vi inte eller knappt känner.
Tänk på senast du fick en komplimang av en helt okänd människa, sådär så man bli alldeles paff och stum. Det kommer från ett så oväntat håll att du nästan vill nypa dig i armen.
Jag tycker vi borde bli bättre på att ge komplimanger. Dom behöver inte malas hit och dit.. Men ett "vad fin du var i håret" till snabbköpskassörskan, eller "vad gott du luktar" till personen framför dig i bussen, eller varför inte "du verkar vara en snäll människa för du har så snälla ögon" till den kaffedrickande personen intill dig på fiket. Tänk om du var någon av dessa personer, skulle inte du då bli paff men också otroligt glad?
Ett sådant oväntat upphov till glädje. Som faktiskt kan göra ens dag.

Jag kom att tänka på en kvinna jag mötte nyligen som gjorde mig glad. Efter bara några meningar till varandra så sa hon till mig hur mycket hon gillade mig som person, hon tyckte det kändes så bra att vara i min närhet och hon fick ett sånt himla bra intryck av mig. Jag fick också höra av en annan tjej som kände denna kvinna att hon hade blivit så himla glad av att träffa mig.
Sånt värmer.

Sen kom jag att tänka på en händelse för några år sedan då jag jobbade i en butik på Kärnan i Östersund. Min syster jobbade i butiken intill så jag skulle gå in till henne för något ärende eller bara säga hej. Jag står och väntar en bit bort tills hon gjort klart med sina kunder då en äldre kvinna, sisådär 78-års ålder, kommer fram till mig och frågar om hjälp. Hon trodde att jag jobbade i butiken för att jag hade en namnskylt. Jag svarar vänligt att jag inte jobbar där och vi skrattar för missförståndet. Sen tittar hon på mig och säger "jag måste bra få säga: vad himla vacker du är. Det är sällan man ser sådana klassiska skönheter nuförtiden. Jag ville bara att du skulle veta det" och så lägger hon till att vi allt för sällan ger komplimanger till folk. Jag visste knappt vad jag skulle säga, jag blev väldigt rörd och glad.
Sen sa hon att jag skulle ha det så bra och jag sa detsamma, sen skildes vi åt.
Det där gjorde verkligen min dag.
Och det är precis det jag menar. Gör varandras dag.

Huu såg ett program om hajar nyss. Kom på att jag drömde om hajar i natt.. Som attackerade mig i vattnet.
Har drömt mycket mardrömmar i natt.
Men i alla fall.
Jag tycker det är läskigt med hajar. Tycker faktiskt att det är läskigt med djupa, mörka vatten över huvud taget om jag ska vara ärlig. Fast inte så att jag är en badkruka och inte törs bada alls.
Men någonstans så fascinerar hajar mig, trots att dom skrämmer mig.
Jag tror att mycket av den där rädslan av att något är under mig i vattnet kommer från då jag var mindre och var på semester med familjen i Kanarieöarna.. Då hyrde vi en trampbåt som vi trampade ut en bit med. Där, utanför alla vågor, tog jag och min syster oss ett dopp. Inget med det, det var skönt och så. Men sen när vi var på land så blev det värsta pådraget och bilar och helikoptrar kom och alla skulle upp på land för det kom massa hajar ute i vattnet!
Det bara gör ont i kroppen då jag tänker på om vi hade varit ute med trampbåten då och simmat omkring.

Sitter och knaprar på en morot. Det ska ju vara bra för mörkerseendet har man ju hört.
Appropå syn så läste jag på aftonbladet att vänstersynta är smartare än högersynta. Och vänstersyn i kombination med att man är högerhänt ska visa att man är übersmart. Tydligen.
Man läser snabbare och har bättre uppfattningsförmåga. Lyckokombinationen gör att ena hjärnhalvan inte behöver fokusera på både ögat och handen.

Och såklart gjorde jag ju testet om jag är en vänstertittare eller inte. Jag kan ju börja med att berätta att jag är högerhänt.

Så här gör du testet:

• Titta med båda ögonen och peka på ett föremål långt bort.
• Håll kvar handen och blunda med vänster.
• Om du fortfarande pekar på samma föremål är du högerögd. Annars är du vänsterögd.

Och ja, jag var vänsterögd också. Woho - übersmart.

Hörde på radion nyss att det finns betting på vart nästa terrordåd ska ske på 5års-dagen av 11 september.
Sjukt!
Man ska tydligen kunna välja mellan London, New York, Stockholm.
Fattar inte att människor kan satsa pengar och skatta sig lyckliga då ett terrordåd sker och massor av människor mister sina liv.
Okej, dom lär väl inte bli lyckliga över att en massa människor dör. Men nånstans så finns det ju en glädje när dom vinner sina pengar, annars så skulle dom ju inte va med från första början.
Att skapa "jippon" och tjäna pengar av tragiska händelser är i allafall för mig ofattbart.

Läste i senaste Illustrerad vetenskap att kärlek kan beskrivas matematiskt.
För att finna sin livspartner så har det räknats ut att man ska göra ett stickprov på tolv killar/tjejer. När man har värderat den enas kvaliteter går man vidare till nästa. Därefter ska man välja den första man möter som är bättre än någon av de tolv första. Tada!
Ja vem vet om evolutionen har konstruerat en optimal algoritm för val av partner i vårt känsloliv.

Ska se om jag får någon tid hos en koafför innan jag åker till Barcelona. Koafför = frisör = borttaget ur den trettonde upplagan av Svenska akademiens ordlista. Istället har det uppkommit ord som chorizo, burka och guzz.
Dom nya orden sätter ju helt klart ord på dagens samhälle. Blogg, lyxrenovera, nakenchock, pinkod, stringtrosa, sudoku och stavgång. Men "hjärnsläpp" borde väl ändå inte vara ett nytt ord?
Jaja.