johannak

Pratade med min kära vän Camilla förrut idag. Som förövrigt har flyttat till Dalarna för några år sedan från Östersund. En barndomsvän. Min första bästa kompis. Hade fått ett sms av henne då hon ville ha råd och hjälp. Av just mig. "Oj" tänkte jag, nu vill hon väl ha relationsråd från mig, Johanna, i värsta "Kära Bullen" - stil. När hon sen ringer, och pratar på sin nyfunna dalamålsdialekt, samtidigt som hennes katt klöser henne på fötterna, inser jag att det inte är fullt lika problematiskt.
Föreställ er följande mening med brytning på dalamål, och varva med "men aaaaj" (katten som klöser): "Jo, det är så att jag ska på bröllop i sommar och jag skulle vilja ha tips från dig vad jag kan ha på mig". Fju, var det bara det. Lilla Camilla, hon är söt hon. En liten dramaqueen i fårakläder. Eller nåt.
Saknar henne utav bara tusan.
Måste berätta om lite underbara minnen jag och Sara har med henne. Så att ni förstår vilken underbar vänskap vi har.
Puss på dig Trixie (kommer därmed att avslöja varför hon kallas för Trixie).
Oh, vilken cliffhanger.